Soomaa
Nationalpark

Den år 1993 anlagda Soomaa nationalpark är den näststörsta nationalparken i Estland. Soomaa som ligger på gränsen mellan Pärnu och Viljandi län är med sina stora, av människohand praktiskt taget orörda mossar och åar i naturliga fåror en av pärlorna i den estniska naturen. I Soomaa-området ligger förutom nationalparken också många kulturhistoriskt värdefulla objekt: Suure-Kõpu herrgård, Tori stuteri och Kurgja gårdsmuseum, som sammanbinder till en gemensam helhet de varierande och för årstiden lämpliga naturturismtjänster företagen i trakten erbjuder. För dem som vandrar på egen hand finns det i Soomaa nationalpark och dess närmaste omgivning från Kurgja till Viljandi och Pärnu sammanlagt över 50 för turister avsedda fritidsanläggningar av olika slag, som upprätthålls av den estniska statliga skogsförvaltningen RMK och är öppna för alla.

Fem årstider

Soomaa uppvisar med sitt varierande landskap, sina mossar, vattenängar och dyner ett nytt och oväntat utseende varje årstid. Soomaas mest speciella drag är ett fenomen, som de som bor i byarna i trakten ända till våra dagar har brukat beskriva så att de har fem årstider: vår, sommar, höst, vinter och högvatten. Då de på morgonen steg upp från sängen och fötterna plumsade i vatten, sade man förr i tiden: ”Titta, vi har fått gäster!”.

Under högvattentiderna är landskapet tillgängligt i huvudsak med kanot, kajak eller eka och man kan se områden, som man annars kan nå bara på vintern över snö och is. Åarna och de sanka strandängarna längs åarna har tillsammans med kärrskogarna bevarat sitt naturliga utseende och sin ursprunglighet. Under högvattnets tid kan man därför medan man i tysthet glider fram på ån se djur och fåglar, som på sommaren annars håller sig utom synhåll i skogens djup eller i skuggan av träden invid ån.

Högvattnet på våren stiger emellanåt så högt att det för med sig vedtravar och lättare byggnader. Åarna och översvämningarna har i Soomaa medverkat till att det utvecklats och bevarats många traditioner. En av de mest uttrycksfulla av dem är en urtida båt av ett enda träd, dvs. en ekstock (fastän den i Estland gröps ur en asp). Färdigheten att tillverka en sådan har bevarats till våra dagar. Förr i tiden förberedde man sig tidigt för vårvinterns högvatten – man bakade bröd i många omgångar, vedtravar bands fast vid stängslen, sädeslårarna lyftes upp på bockar och på golven lade man ut nätverk av bräder och spikade fast dem så att en eventuell vattenhöjning inte skulle föra dem med sig – det höga vattenståndet varade ibland i ett par veckor. I Soomaa byggdes också bostadsbyggnaderna på annat sätt än annanstans i Estland – med ytterdörren mot ån, för från det hållet kom gästerna och den vägen begav man sig också på den sista resan.